Ja, vad ska jag säga....blev inget i våras heller. Jag som var så säker på att denna gång verkligen skulle bli till en liten kula på magen...Det konstiga är att jag inte ens blev riktigt ledsen när mensen kom. Det kom inga tårar alls, som man skulle kunna tro. 

Däremot lite senare när semestern kom fanns det liksom inget att se fram emot. Jag var helt nere under isen, hade inte planerat något, ville inte planera något, för vad fanns det som eventuellt skulle kunna vara roligt att göra. Särskilt när det inte fanns något innuti mig som skulle växa och bli större.

Nu, så här efter ledighet och ett par veckors arbete känns det väl lite bättre. Men mina chanser att få barn känns ju verkligen minimala.

En förväntan väktes dock, när en god vän var hemma från USA. Hon berättade att en annan vän till henne hade adoperat... svenska barn...Det kanske är en möjlighet för mig. Måste ringa sociala myndigheterna och ta reda på mer....

Eller finns det någon annan därute som vet??? Snälla hjälp!