Ägguttagen igår gick alldeles utmärkt. 10 stycken totalt fick de ut, lite ont gjorde det men det var det förstås värt. Jag blev gråtmild och tårarna rann den här gången också...det är bedövningen säger dom. Sedan fick jag ligga och vila i nästan 1,5 timmar efteråt. Jätteskönt.

På lördag åker jag som sagt tillbaka igen.... och sätter in 3 ägg, eftersom jag är över 40. Tror verkligen att jag ska bli gravid den här gången...ser allt framför mig...att jag snart kommer att börja må illa...kommer börja äta konstant...brösten kommer blir stora som hus....har redan e-kupa, hur ska det gå???...svullna i kroppen...gå upp i vikt...Ja ni vet allt det där.

I går morse när jag skulle till Arlanda var det lite kaos på vägarna efter all snö. Trodde jag åkte så tidigt (kl 05: 20) att det inte skulle vara någon trafik ute, brukar vara väldigt lugnt så dags. Men icke sa nicke, när jag kom norröver fick jag ligga i 50 km/h ett tag. Kan tala om att jag höll på att missa incheckningen. Egentligen ska den stänga 30 min innan flyget avgår, men jag hade verkligen tur den här gången. Gissa om jag var stressad.

På lördag flyger jag kl 9, då kommer jag vara ute i god tid, det kan jag lova. Måste coola ner lite nu, inte stressa, så att åtminstone ett ägg fastnar ordentligt. Jag vill också önska mig själv LYCKA TiLL!!!

....yuiipi!!!!

Äntligen åker jag till Danmark och plockar ägg igen. Har sprutat hormoner i 10 dagar, varit hos flera olika gynekologer och röntgenläkare för ultraljud...åker imorgonbitti. Minst 9 ägg bör de kunna plocka...

Åker tillbaka först på lördag...för att slippa ta semesterdagar...och dessutom hinner ju äggen växa till sig än bättre, så de allra allra bästa sen kan sättas tillbaka igen. Befruktade och allt, med någon brunögd mörkhårig students sperma.

Har bestämt mig för att inte träna något innan jag vet om jag blivit gravid eller inte. Förra gången, innan jul, red jag ju som en galning...tänker att det kanske kan ha påverkat, även fast de säger att det inte ska göra det. Man ska leva som vanligt...jaja...inte denna gång. Hoppas, hoppas, hoppas...

Fasikens också...började ana något i tisdagseftermiddag...Trodde att jag bara var lite nere för att jobbet är ostimulerande och inte har så mycket att göra. Men i dag när jag pratade med syrran fick hon påminna mig om att jag sprutar en massa hormoner i mig dagligen...hade visst glömt det. Trodde att det var mig besparat...att inte påverkas...har ju inte gjort det de två tidigare omgångarna. Men nu orkade väl kroppen inte mer.

Satt här på mitt kontor och tårarna bara rann och jag förstod inte varför....jobbigt är det i alla fall. Kanske någon som känner igen sig därute. Vad sjutton ska man göra...det är liksom bara att genomlida...ta dagen som den kommer och försöka göra det bästa.

Ska inte åka till Danmark på måndag heller. Hade liksom förväntat mig det eftersom jag de tidigare gångerna åkt precis 10 dagar efter första hormonsprutan. Blir väl tidigast på onsdag antar jag...bara att vänta på alltså...och ta hormonsprutor några dagar till....KUL!!!

Det gick bra på ultraljudet imorse. Äggen växer till sig fint så jag hoppas på att åka till Danmark nästa vecka. Nu väntar jag bara på besked från min läkare där, om hur jag ska fortsätta hormonbehandlingen och förhoppningsvis vilken dag jag ska komma för ägguttag.

Mycket vänta är det kring det här med IVF...men med det så kommer kanske tålamodet. Jag är ju annars en person som gärna ser att saker och ting sker så snabbt som möjligt...men som sagt tålamod är inget fel på och något jag förmodligen behöver lite mer av....

Återkommer när jag fått besked från min läkare....